Jag rodnar

Jag får så mycket beröm av mina scoutledarkollegor att jag rodnar bara jag tänker på dem.

Ikväll var jag ansvarig för mötet, med patrullen som tema. Vi spelade trebensfotboll, hade en liten patrullindelningsceremoni och lät scouterna bekanta sig med varandra i patrullen. Men jag hade aldrig klarat av mötet utan mina underbara ledarkollegor!

Det är ett ganska stimmigt gäng vi har och utan mina ledarkollegor hade jag inte fått ordning på dem. Men de lyssnade bra, iaf mot slutet av mötet. Dock tror jag att det blir lugnare nu när de är indelade i patruller, då kan man lägga fokus på patrullen istället för att be en i taget vara tyst. Utnyttjar vi systemet med patrulledare också så blir det nog mer ordning när de får ta ansvar själva.

Men åter till berömmet. Jag kanske är bra organiserad och kan mycket, men jag har inte förmågan att samla scouterna på det sättet som mina kollegor har. Ni ska ha minst lika mycket beröm som jag får av er!