Kommer hem från jobbet och den nya soffan är på plats. Nu ska den pyntas (kuddar osv) så kommer det kanske en ny bild.
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZIrveCno8s8bozuIOGBd6oigaNaBxc8eA881wD82X8z0b2gqIcTCIzzP-Njjblnyzy6BBocWuIob6kd2vJ9Zo2DOrCToR3NrJksPSQhTt3y1J0Pzu6Xux3VeQCwGbSy-ks7NNlRkRe2w/)
onsdag, oktober 26
tisdag, oktober 18
Soffa
I helgen var det full rulle med häckklippning och knytkalas med grannarna, men vi hann även med att titta på soffor med våra vänner. Trevligt sällskap och tillgång till bil, tack snälla. Eftersom saker och ting tenderar att inte bli av om det inte sker direkt valde vi att slå till på en soffa direkt. Så om ca en vecka har vi en soffa som ledigt får plats med 5-6 personer. Men vilken plats den kommer att ta i vårt ändå ganska lilla vardagsrum, trots att den ändå inte är så stor.
fredag, oktober 7
So much to do, so little time
Jag har ännu en gång kommit fram till att jag har alldeles för mycket att göra. Ibland klumpar det ihop sig men däremellan är det väl inte så mycket att ha kvällsaktiviteter, måndag, tisdag, varannan onsdag och torsdag? Dessutom olika aktiviteter på de olika dagarna samt lite runtomkringuppdrag som relaterar till dessa aktiviteter.
Den här veckan har det gått helt överstyr. Jag har knappt träffat min man, fast vi bor ihop. De stunder som jag varit hemma kvällstid den här veckan har han såklart varit iväg, vilket jag unnar honom. Nu i helgen är han på öl och whiskey-mässan i stockholm med en vän, och eftersom varken öl eller whiskey intresserar mig så hittar jag på något annat istället med mina vänner. Jag får helt enkelt ta det lugnare i nästa vecka. Hemma måste jag hur som vara, för jag har 3 maskeradkostymer att färdigställa. En ska vara klar om två veckor (dvs jag har bara nästa helg på mig plus kvällar (och de ser ut som nämnt ovan)) och de andra två har jag 4 veckor kvar till. Men tiden är ändå knapp, helgerna har även dem aktiviteter inplanerade, tack och lov med maken. Mer info om maskeraddräkterna kommer när jag kommit lite längre.
Den här veckan har det gått helt överstyr. Jag har knappt träffat min man, fast vi bor ihop. De stunder som jag varit hemma kvällstid den här veckan har han såklart varit iväg, vilket jag unnar honom. Nu i helgen är han på öl och whiskey-mässan i stockholm med en vän, och eftersom varken öl eller whiskey intresserar mig så hittar jag på något annat istället med mina vänner. Jag får helt enkelt ta det lugnare i nästa vecka. Hemma måste jag hur som vara, för jag har 3 maskeradkostymer att färdigställa. En ska vara klar om två veckor (dvs jag har bara nästa helg på mig plus kvällar (och de ser ut som nämnt ovan)) och de andra två har jag 4 veckor kvar till. Men tiden är ändå knapp, helgerna har även dem aktiviteter inplanerade, tack och lov med maken. Mer info om maskeraddräkterna kommer när jag kommit lite längre.
![]() |
Kan man bromsa tiden så man får mer gjort? |
måndag, oktober 3
Jag rodnar
Jag får så mycket beröm av mina scoutledarkollegor att jag rodnar bara jag tänker på dem.
Ikväll var jag ansvarig för mötet, med patrullen som tema. Vi spelade trebensfotboll, hade en liten patrullindelningsceremoni och lät scouterna bekanta sig med varandra i patrullen. Men jag hade aldrig klarat av mötet utan mina underbara ledarkollegor!
Det är ett ganska stimmigt gäng vi har och utan mina ledarkollegor hade jag inte fått ordning på dem. Men de lyssnade bra, iaf mot slutet av mötet. Dock tror jag att det blir lugnare nu när de är indelade i patruller, då kan man lägga fokus på patrullen istället för att be en i taget vara tyst. Utnyttjar vi systemet med patrulledare också så blir det nog mer ordning när de får ta ansvar själva.
Men åter till berömmet. Jag kanske är bra organiserad och kan mycket, men jag har inte förmågan att samla scouterna på det sättet som mina kollegor har. Ni ska ha minst lika mycket beröm som jag får av er!
Ikväll var jag ansvarig för mötet, med patrullen som tema. Vi spelade trebensfotboll, hade en liten patrullindelningsceremoni och lät scouterna bekanta sig med varandra i patrullen. Men jag hade aldrig klarat av mötet utan mina underbara ledarkollegor!
Det är ett ganska stimmigt gäng vi har och utan mina ledarkollegor hade jag inte fått ordning på dem. Men de lyssnade bra, iaf mot slutet av mötet. Dock tror jag att det blir lugnare nu när de är indelade i patruller, då kan man lägga fokus på patrullen istället för att be en i taget vara tyst. Utnyttjar vi systemet med patrulledare också så blir det nog mer ordning när de får ta ansvar själva.
Men åter till berömmet. Jag kanske är bra organiserad och kan mycket, men jag har inte förmågan att samla scouterna på det sättet som mina kollegor har. Ni ska ha minst lika mycket beröm som jag får av er!
söndag, oktober 2
Pyssel, kalas och värmeslag
Som jag misstänkte så är jag ingen flitig bloggerska, men vad gör väl det. I onsdags blev det pysselträff, lådan från Panduro med saker jag och mina vänner beställt hade kommit. Det var rena julafton när vi öppnade paketet. Dels var det de saker som vi beställt, men vi hade även beställt en fyndlåda gemensamt som skulle delas upp på tre. Det tog en timme och sen var vi helt slut. Så mycket saker de fått ner i den lådan, kan verkligen rekommendera att beställa fyndlådor tillsammans för annars har man pyssel för flera år framöver.
Helgen har också inneburit födelsedagskalas. Inte för mig och maken, det tar vi senare i höst, men för en annan god vän. Han fick hembakade kakor (kärleksmums) i en fin burk.
Nog för att det är trevligt med sommarvärmen som kommit tillbaka i helgen, men eftersom man redan hunnit skruva på elementen har det varit rätt varmt hemma och av värme blir man dåsig. Så det har blivit en hel del soffmys (vilket ju är väldigt trevligt) men vilken härlig känsla det är att komma ut på promenad, när man äntligen tar sig ut. Hur övervinner man den tröskeln? För det tar emot att bestämma sig för att gå ut, sen när man väl är ute vill man inte gå in igen.
Helgen har också inneburit födelsedagskalas. Inte för mig och maken, det tar vi senare i höst, men för en annan god vän. Han fick hembakade kakor (kärleksmums) i en fin burk.
Nog för att det är trevligt med sommarvärmen som kommit tillbaka i helgen, men eftersom man redan hunnit skruva på elementen har det varit rätt varmt hemma och av värme blir man dåsig. Så det har blivit en hel del soffmys (vilket ju är väldigt trevligt) men vilken härlig känsla det är att komma ut på promenad, när man äntligen tar sig ut. Hur övervinner man den tröskeln? För det tar emot att bestämma sig för att gå ut, sen när man väl är ute vill man inte gå in igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)