Men det är annorlunda nu.
Visst ser jag fram emot julen och när vi börjar öva julsånger på kören är det riktigt kul. Men december är inte lika roligt längre. Julpyntet kommer inte upp ordentligt, pyntar lite för sakens skull, men lådorna står framme ifall jag vill göra klart det, vilket gör att det blir stökigt istället för mysigt. Jag har insett att det inte räcker att halvera recepten, man har kakor kvar till nästa jul iaf. Vilket gör att jag drar mig för att baka, om jag inte kan ge bort det mesta eller bjuda. Men vem har tid för bjudningar under december? Ta med till jobbet är ett knep, men just i år är jag arbetslös, så det är inget alternativ.
Detta har blivit värre och värre från år till år. Vissa saker förbättras, som att göra egna julkort, en nyskapad tradition, men känslan saknas. Det började nog för flera år sen, men jag tror julstämningen försvann mest för två år sen, när min far gick bort i cancer första december. Det har ju såklart påverkat. Inte så att jag inte vill fira jul för att jag saknat honom och tänker på honom (fast det gör jag såklart) men att det har dämpat stämningen när han inte är med. Nu har jag bott hemifrån i många år och firar bara jul i mitt föräldrahem varannat år (mellanliggande år är det hos svärfamiljen) men det är ändå inte samma sak när en förälder saknas. Att jag ännu inte har några barn att slösa julmys på kanske också är en bidragande effekt. Är det fler som känner som mig? Att julstämningen försvinner några år mellan att man själv är barn och innan man har egna. Julen är ju ändå barnens högtid.
